Lite mera Callian....

....kommer här!

Det var tid för ANEMONER sist vi var där...Överallt sålde man anemoner i stora jättebuketter....och såklart föll jag för frestelsen och köpte hem en, nej två...men oj...jag tror det blev tre buketter! 

Hmmmm....men jag kan bara inte stå emot vissa saker! Och vackra blommor för några euro i 

mataffären hör helt klart till de oemotstådliga....

De hamnade på bordet nere i gäst/tvrummet....

Här nere finns också den gamla bröllopsgåvan..(har visat den förut, men den är en favvis...:o)

 På en hylla sitter två marionettdockor....den söta damen lyckas att se otroligt högfärdig ut, trots skadad nästipp och avsaknad av en arm....hon är väl fransyska! Ha ha...

Nä nu var jag elak! Nästan alla fransmän vi mött har varit väldigt trevliga och tillmötesgående. Men det är ju det där med språket....fast det är ju faktiskt MITT problem!

När jag ändå är igång med dockorna...

En tidig morgon i LeLuc hittade jag den här lilla tjejen. Hon såg så ömklig och frusen ut, så hon fick komma med hem och hon passade precis i en gammal spetsklänning som jag fyndat dagen innan...Lycka!

Jag har sytt gardiner utav oblekt linne från IKEA, och den här lampskärmen passade perfekt till! Också ett brocante fynd....ibland har man tur!

Uppe i köket har jag satt upp några dekorativa gamla formar på väggen....jag gillar såna här gamla köksgrejor...så mycket historia de förmedlar! 

                                                                      

I hallen finns en fin liten nisch....madonnan vakar över alla våra nycklar i korgen.....kan behövas!

 Vi har MASSOR med nycklar till huset, en för varje dörr och grind, alla olika! En liten egenhet för huset.....

 En annan liten egenhet är den mystiska eldragningen på vinden...Maken tillbringade många timmar krypandes i mineralull för att försöka spåra orsaken till våra elproblem. Han hittade väl ett dussin orsaker, bla hade mössen ätit upp så gott som all isolering från kablarna...inte bra! Kortslutning som ett brev på posten!  Och som om det inte var nog med elproblem så hade batteriet till motorcykeln tackat för sig, trots underhållsladdning hela vintern. När vi satt i bilen på väg för att köpa ett nytt så la bilen av, och vi blev stående på en parkering in the middle of nowhere...remmen till generatorn hade gått av och ingen el i bilen heller....Håhå jaja! Tur vi har våra vänner där nere! De kom och räddade oss, och som tröst käkade vi en underbar middag tillsammans och sov kvar i bäddsoffan över natten. När vi vaknade möttes vi av den här utsikten....

Då var inte livet så orättvist längre!

Tack för att ni finns!

Och tack alla bloggvänner där ute...ni är några trogna som återkommer, trots att jag ibland inte hinner åtgälda ert besök. Ni ska veta att jag uppskattar era kommentarer och positiva mail! Direktverkande näring till min själ! 

Kram

Sussi